Kapitel fyra – Vålnaden

cades-cove-cantilever-barn-3611832__340

Skriet skär genom huvudet. Jag trycker händerna hårdare mot öronen. 

En glödgad kniv drar och sliter i hjärnan.

Qui är vit i ansiktet. Han böjer sig fram och försöker dra mig upp.

– Kom.

Men jag fortsätter hålla för öronen.

– Kom nu.

Han ryter. För ett ögonblick möter jag hans blick. Jag är uppe på fötterna och snubblar efter honom.

Jag kommer ut på gårdsplanen. Qui viftar med sitt svärd mot den isblå skepnaden som hänger över bron.

– Vålnaden! Där.

Varje muskel i min kropp försöker fly. Qui sliter tag i mig, med sin fria hand.

– Niva. Nu kommer du.

Jag ser att Astria har tagit skydd bakom staketet. Hon håller bågens sträng spänd. Att hon vågat sig så nära fasan. Jag ser på Qui och nickar.

Snout ligger på marken med händerna över huvudet. Han gnyr och kvider.

Jag springer förbi dvärgen och ut på vägen.

Skepnaden är tunn. Med dess skrik är som en orkan. Det känns som jag springer i vatten när jag rör mig mot henne. För det är en kvinnogestalt. Långt hår står ut från dess huvud. Ansiktet är förvridet. Hennes mun är vidöppen för att släppa ut det plågade vrålet.

När jag når henne så svävar hon sakta ner mot kvarnen. Hennes skrik mattas av. För ett ögonblick ser hennes tomma ögon rakt igenom mig. Hon lyfter en hand och pekar snett neråt. Mot marken under kvarnen. Sedan tonar hon bort. Upplöst i natten.

Jag har mött vålnaden i Ekosänkan.

***

Jag sitter vid Trills och Chase bord. Chase har hämtat byns äldste, Fader Obrey. 

Qui är fortfarande blek. Kåpan täcker Astrias ansikte, där hon står lutad mot väggen. Eland och Fafnrd har blivit utkommenderade i trädgården. 

– Så. Nu har ni mött spöket, sa Trill.

– Spöke är kanske lite mycket sagt, sa fader Obrey. Den Ende skulle inte tillåta spöken.

En spasm far genom hans kropp.

– Det är Pansy. Det måste ni väl se?

Trill får röda fläckar på halsen. Hon stirrar på sin make. Chase rycker på axlarna och vänder sig mot fader Obrey.

– Pansy har varit försvunnen länge, sa fader Obrey.

– Vem är Pansy?, frågar Snout. Han sitter omsluten av en filt, med händerna kring en kopp. Det doftar av bergsmynta i hela köket.

– Pansy Cone var mjölnarens hustru. Det är verkligen en tragisk historia, sa fader Obrey.

– Hon och Wade var det vackraste paret i dalen, sa Trill.

– Pansy flyttade in med Wade förrförra våren. Strax efter fader Obrey hade vigt dem. Redan till sommaren kunde man se att familjen skulle bli större.

Hon tystnar och ser på sina händer.

– Efter skörden så försvann Wade. Det ryktades om ett odjur från bergen. Någon trodde han hade övergivit Pansy för att leta guld längre upp i bergen.

Wade spärrar upp ögonen och visar med fingrarna åt Snouts håll. Något som skulle kunna vara en varg. Eller en ko. Dvärgens ögon blir stora som silversekiner.

– Pansy vaggade fram och tillbaka över bron. Hennes mage växte. Men hon såg allt olyckligare ut.

– Ja, det var sorgligt att se. Hon var…,sa fader Obrey.

– Vad hände? Astria avbryter Obrey. 

– När frosten kom slutade hon att komma ut ur kvarnen. Ingen har sett henne sedan dess.

Det är tyst runt bordet.

– I våras började skriken höras på natten. Sedan såg jag gestalten som svävade över bron.

Fader Obrey ser urskuldande ut.

– Jag är säker på att det finns en förklaring. Kanske mjölet från kvarnen…, sa Obrey.

– Vi går till kvarnen. Om det är något där som driver spöket, så tar vi reda på det.

Qui är bestämd. Snout nickar. Beslutet är taget.

***

Jag kliver in genom den uppbrutna dörren. Jag höjer lyktan. I brist på underhåll har konstruktionen inne i kvarnen börjat ge vika.

Jag kliver runt bland trasiga möbler. Dammet lyfter och flyger runt. Qui petar på ett bord som saknar två ben. 

– Det måste finnas en väg ner, sa Qui.

Jag sätter lyktan på golvet och lyfter undan bråte. Qui trycker till med sitt svärd på resterna av en övre våning. Med ett brak rasar det ned. Ett högt väsande och rasslande fyller kvarnen. Glänsande ormar rasar över oss. Jag hinner inte få upp händerna till skydd. En av ormarna hugger sig fast i min arm. Jag sliter och drar i den. Slutligen lossnar den. Snout kommer till undsättning och delar ormen. Qui blir biten i foten av en annan orm. Han hugger efter dem med svärdet.

Kaos råder bland skräpet. Hugg och väsande utfall om vartannat. Striden är kort. Ormarnas huvudlösa kroppar slingrar snart på golvet.

Jag känner mig tung i kroppen. Det snurrar i huvudet och jag sätter mig. Astria är vid min sida. Hon har en dolk i handen. Nu dödar hon mig, tänker jag. Hon skär ett snitt i min arm. Sedan suger hon i såret och spottar på golvet. Eland är vid hennes sida och binder ett förband runt min arm.

Jag sitter lutad mot väggen och ser hur de andra rotar runt. De får upp en bakre dörr. 

– Det finns en trappa ner.

Snout låter upprymd.

Qui ser mot mig.

– Du tar dig tillbaka till Trill och Chase. Du behöver vila.

Jag försöker protestera. Men det blir bara en vag nickning.

***

När jag kommer till Chase och Trills stuga, möter jag dem och fader Obrey på gårdsplanen.

Fader Obreys pupiller drar ihop sig när jag närmar mig. Sedan blir pupillerna större igen. Fyller hela ögonen, med sitt gula sken.

Jag tar ett steg tillbaka. Trevar efter kniven i byltet.

– Nej.

Hans röst är kall. Inte alls så varm och mjuk som den var kvällen innan.

Handen stelar kring handtaget.

– Släpp den. Du följer med oss.

Jag dräpte min far med den kniven. Jag har stuckit den i monster. Den måste tjäna mig nu.

Men jag förmår inte hålla kvar greppet. Jag håller upp händerna, så att Fader Obrey ser dem.

Chase håller om sin hustrus arm. Hon ser mellan mig och honom.

– Vad är det, Chase?

Mannen svarar henne inte.

Fader Obrey börjar gå uppför backen, längst bygatan. Chase går genast efter, och drar med sig Trill. Jag följer efter. Som bunden i ett rep.

Byn ligger öde. Det kommer inte ens ljus från dörrar och fönster.

– Chase? Vad händer?

Trills röst är svagare nu. Chase tycks inte bry sig om henne.

När vi kommit upp på krönet, ser jag templet framför oss. Fader Obrey är på väg mot det. Och vi följer lydigt efter. Jag ryser.

Så hörs en röst.

– Niva. Var är du på väg?

Det är Astria. Alvhäxan. Hur mycket jag än avskyr henne, så kan jag inte glädjas över att se henne nu.

Fader Obrey vänder sig hastigt om, ser Astria komma springande mot oss. Ett väsande ljud lämnar hans läppar. En slingrande tunga rör sig över hans läppar. 

Med ett par steg är han framme vid tempeldörren och sliter upp den.

– Chase. Döda henne!

Chase reagerar omedelbart. Han knuffar undan Trill och går med stadiga steg mot Astria. Hans ansikte tycks spricka upp. Som ett skinn som flagnar av. Ett ormhuvud sticker upp där hans ansikte nyss var. En lång tunga ringlar ur dess mun. 

Varelsen drar en skära ur bältet. Men den hinner inte många steg innan Astrias första pil sätter sig i dess bröst. Den ser ner på pilen. Ormvarelsen höjer skäran. Ytterligare en pil fäller varelsen till marken. 

Fafnrd springer om Astria och drar upp dörren till templet. Bladet i hans hand blänker, när månens sken reflekteras i stålet. Sakta känner jag hur jag åter kan styra min kropp. Jag staplar efter Fafnrd in i templet och ser en dörr i andra änden av rummet slå igen. Krigaren rusar mot dörren och trycker upp den med axeln.

Höga väsande och skrik hörs där inifrån. Snart återvänder Fafnrd. Svart blod täcker svärdet.

– Vi är klara här. Ormen gör ingen mer skada.

Samtidigt skakar marken till. Som en bävning. Som om jorden tar ett djupt andetag.

– De är nog klara där nere också.

Fafnrd ansikte skiner upp. 

***

Trill sover i en av sängarna. Astria har berett en dekokt, som ska få henne att sova lugnt. Vi andra har samlats runt bordet. Det var här det började. Jag känner ett stort lugn. Vi har utrotat ormkulten som hade tagit över byn. Pansy har fått hämnd på sin make, som dödade henne. Hon kommer vila i frid.

Imorgon ska vi fortsätta uppför branterna och se vilka fler äventyr Shudder kan erbjuda. Och vi ska lämna den här förbannade platsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.